Sitter med tusen tankar i huvudet, men kan inte skriva i ord hur jag känner. Jag känner mig både inlåst och fri. Jag känner mig både trygg och osäker. När man har en storasyster som är två år äldre så har man alltid både fått vara liten och stor i olika situationer. Ibland fick jag göra saker bara för att min syster fick men annars hade jag fått vänta tills jag blev äldre.

Jag är snart 20 år, och känner att jag behöver en push i livet. Vill komma någonvart och göra någonting nytt. Min syster flyttade hemifrån för några månader sedan med sin pojkvän och redan nu känner jag att jag också verkligen vill. Jag har ju som sagt inte behövt vänta så länge på min "tur". Jag känner mig stor nog för ett nytt steg i livet. Jag vet att ekonomiskt sätt skulle jag inte klara av att flytta, men jag känner mig iallafall mogen för det.

Om några dagar, den 8:de, börjar jag skolan, på riktigt. Två hela och nya år ska jag tillbringa där, utan långa lov och lediga dagar. Är jag redo? Jag har kännt mig redo men på sista tiden så känner jag nästan tvärtom. Jag vill resa! Vara borta i flera månader och se världen. Kommer jag vilja göra det om två år efter min utbildning? Passar denna utbildningen mig ens? Eller tar jag bara ett säkert kort?
Vill jag ens bo i malmö?

Nej nu får jag iallafall börja ta tag i saker och ting. Imorgon ska jag till sats och prata med en kille där och få mitt schema osv. Sen ska jag verkligen ta tag i träningen och verkligen sattsa helhjärtat på det! Jag vill bli stolt över mig själv! Sedan ska jag ta tag i körkortet också. Nu känner jag att jag vill.
Jag har iallafall en världens finaste och bästa pojkvän, familj och vänner men jag känner inte att det räcker. Någonting saknas, vad vet jag inte. Det bara saknas någonting i mitt liv. Det återstår att se! Men en sak är säker, jag är redo att bli lite vuxen, men inte tråkvuxen!