Fy fan vad jag är irreterad. Vet inte om jag ska gråta eller skrika. Känner mig både frustrerad och tung som en sten pga av klumpen i magen som bara växer och växer när jag tänker på det. Jag borde sträcka på mig själv och totalt ignorera det, men samtigt är det inte så lätt när jag är en så pass känslig person.  Allt kan knäcka mig så hårt. Ibland rivs gamla tankar och känslor upp och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Idag är det en sådan dag. Såg fram emot någonting, och självklart var det förjäves. Oviktig är ett ord som rullar runt i skallen på mig. Oviktig.