Vissa dagar vill man bara släppa allt, packa väskan och försvinna från allting. Åka långt lågnt bort. Bort från besvikelsen, bort från känslorna, men en sak är säker, man kan inte rymma från känslor hur länge som helst, dom hittar alltid tillbaka till dig om du inte bearbetar dom. Vilket är svårt när man inte vet hur, och dessutom inte riktigt vet själv hur du känner.

Jag har ett problem som förföljer mig dag efter dag, ett problem som skadar min själ men som jag inte vet hur jag ska bearbete eller ta hand om. Det känns hopplöst och jag känner mig sviken. Men det är ingenting jag orkar ta upp gång på gång. Allt handlar om respekt. Respekt för varandras känslor och hur man tycker och tänker. Jag är inte dum i huvudet, Bara så du vet.