Hade velat packa en väska och flytt. Åkt bort till en speciell plats, där jag är lycklig. Hade velat spola tillbaka tiden till då jag var runt 3-12 år. Då jag fick leva varje vår, sommar, höst, vinter på just den platsen som jag kände mig säkrast på, hos min mormor och morfar. Mina minnen där är enorma.

Min barndom var inte alltid den roligaste för mig, för att vara ärlig hade jag en jävligt jobbig barndom. Mycket som jag hade velat ta upp i bloggen, men är rädd för att säga för mycket. Mina föräldrar skiljde sig när jag var 3, och min syster var 5 år. Det var en otroligt jobbig tid. Mamma mådde väldigt dåligt, och jag kan börja gråta när jag tänker tillbaka. Är så sjukt arg och besviken på hur min pappa betedde sig och hur han behandlade mig, min syster och framförallt min mamma. Man förstår mer än vad man kan tro när man är i den åldern som jag och min syster var i då. Saker som sas, saker som hände, saker som sårade och smällar vi fick ta. Släckt som totalt struntade i oss och gjorde oss besvika sekund efter sekund. Jag kan hålla på i evigheter!

Vi hade det svårt en väldigt lång period men vi tre, jag, josse och mamma klarade oss tillsammans. Vi var våran egen lilla familj. Vi tre. Dom enda som verkligen fick mig att känna mig trygg som liten var mamma, mina två mostrar och mormor och morfar. Vi alla blev som ett team och vi klarade oss igenom allting, bara vi fick vara tillsammans!
Så fort jag åkte hem till mormor och morfar, i kivik, kände jag mig fri. Fri från allt skit som hände oss och alla dessa människor som gjorde oss besvika dag efter dag.

Hade velat förklara lite om vad som egentligen hände med pappa och hans beteende. Men jag vill knappt prata om det. Det är ett avslutat kapitel som jag helst inte vill gå in på, för idag har mamma, jag och josse en väldigt bra relation till honom och hans förflutna finns inte mer, han är en ny människa och vi älskar honom otroligt mycket!

Men fortfarande idag går det inte en enda dag då jag inte tänker på min barndom. Ni som har föräldrar som är gifta och har haft turen med er att slippa skillsmässa och allt annat skit som hör till är otroligt lyckligt lottade. Ni borde uppskatta det som tusan.

Min barndom påverkar mig varje dag! Just därför jag tycker att det är otroligt viktigt att visa kärlek till varandra, varje dag. Jag har blivit sviken av en av dom två viktigaste personerna i mitt liv, och det är antagligen just därför jag är så känslig av mig. Jag behöver bekräftelse varje dag för att känna mig speciell och framför allt viktig.

Just nu i denna sekund, hade jag velat ta mig tillbaka till mormor och morfars hus, i kivik. Leka i deras enorma park/trädgård och bara försvinna från all skit! ♥