Vill känna ett lyckorus gå igenom hela min kropp. Länge sedan jag fick ett sådant. Allt känns rätt dött just nu, allt. Finns saker som jag vill kunna känna inom mig, men gör det inte vilket känns surt just nu. Allt känns så konstigt, mina känslor och mitt humör är som en berg och dalbana, det går upp och ner. Kan vakna upp glad och känna mig som världens lyckligaste och sedan gå och lägga mig och känna mig som världens misslyckade. Idag är en sådan dag..
Ibland undrar jag om jag ens vet vem jag själv är. Lever jag fullt ut eller stänger jag inne en del saker? När jag skrev den meningen precis så slog det mig, jag håller inne mycket. Jag vill kunna leva fullt ut och vara den jag verkligen vill vara utan att må dåligt, som tex att få dåligt samvete. För det är jag nämligen expert på. Att få dåligt samvete.
Jag kan inte tjaffsa/bråka med folk, mår sjukt dåligt av det och jag är alldeles för snäll som ofta ger upp pga av mitt samvete. Det har jag fått av min älskade mamma. Hon är likadan!
Hade velat vara starkare som person. Men det är kanske någonting man bygger upp.

Hur kan man känna sig så otroligt ensam och olycklig när man har så fina människor runt omkring en? Uppskattar man för lite eller vad handlar det om egentligen? Ja, jag har ingen aning. Men det är så sant så att den människan som man tror har allt, mår också skit vissa dagar. Man är väl bara mänsklig när man mår dåligt!

Nej nu blev detta djupt. Vill slänga mig ner i sängen nu, där jag alltid trivs som bäst!

P & K